teamjl.webblogg.se

I tisdags lastade jag och Johanna upp hästarna för att åka och bada, en jättefin kväll med sol och 20 grader. När vi kom fram så måste man gå 20-25 minuter för att komma runt till badstället, hade ju tagit ett provvarv barbacka på stallplanen dagen innan så jag kravlade mig upp, så skrittade vi bort dit. Lilla hästen är så duktig, regarerar inte på att jag sitter utan sadel, tar täteten och skrittar nyfiket på.

 

När vi kom fram hoppade jag av för att leda i henne först, stod och plaskade lite innan vi fotade Johanna & C. Sen blev det lite problem när jag skulle ta mig upp igen, en kanot hade paddlat förbi så S stressade upp sig lite och ville inte stå stilla när vi hittade en sten att hoppa upp vid. Stod och trampade runt där en bra stund, sen kom det en bil med en jägare som gick ur, så då tittade S till på honom och blev lite distraherad, så då passade jag på att ta mig upp! Sen följde vi efter Johanna & C ner i vattnet och S tyckte att det var jätteroligt att plaska omkring där, jag är lite rädd för att simma med häst så vi höll oss till det lite grundare där det räckte upp till magen. Superhärligt!

 

Sen knallade vi tillbaka, lastade C i sin transport och sen skulle S gå på, varav hon sliter sig och kommer lös. Travar ett varv runt transporterna, vänder och sätter av i full kareta över ett fält och vips så var hon borta. Jag börjar springa efter och vissla, lönlöst. Johannas kille som sitter och jagar råbock ringer och frågar om vi har en häst lös, han ser henne från sitt jakttorn, och hon är ute på vägen. Då kommer paniken, är en tvåfilig asfaltsväg där bilar blåser i 80-90 km/h. Jag kastar mig i bilen och åker upp dit, ser inte skymten av henne. Möter en gubbe som hörde en häst för några minuter sen, paniken ökar och jag börjar gå bort på vägen, gubben följer efter för att hjälpa till. Ser fortfarande ingenting och tårarna kommer, tänker på bilar och hur långt hon kan ha sprungit. Dagen med Sensation spelas upp i huvudet och jag ser framför mig hur jag åker hem utan häst igen. Börjar springa bort på vägen, ropar och visslar. Sen ser jag några som går och leder en brun häst några hundra meter bort, hästen gnäggar och låter precis som Safari. Springer upp på gården med tårar i hela ansiktet och andan i halsen, där står dom utanför stallet och S står och käkar halm i en box som om ingenting har hänt. Lättnaden som uppstår gör att tårarna börjar rulla ännu mer, familjen som hade fått tag i henne var jättegulliga i alla fall. Dom hade sett henne, pappan hade visslat på henne och hon hade kommit till honom, vad är oddsen?! Tackar dom tusen gånger om, tar ut S som bara har fått ett litet ytligt skrapsår på frambenet, och leder tillbaka henne till transporten. Hon skrittar snällt på bredvid mig, helt oberörd.

 

Väl tillbaka till transporten hade Johanna ringt dit sin tränare som tog med sig fyra pers som skulle hjälpt till att leta, men dom väntade och hjälpte oss att lasta. Dom hade med sig en hink med pellets så S gick snällt på och stod där och mumsade. Ordningen återställd. Så tacksam för hjälpsamma människor, de fem som kom för att hjälpa till hade suttit hemma och kollat straffarna när damerna spelade fotbolls OS men kastat sig i bilen, hästmänniskor kan man lite på.

 

Inte nog med det så går Johannas generator i bilen sönder precis när vi kommer tillbaka till stallet. Så bortsett från de två händelserna så var det en jättemysig kväll med badet. Men S skrämde verkligen livet ur mig, tacksam att det gick så bra som det gjorde tillslut och för alla snälla hjälpsamma människor som fick tag i henne samt kom och hjälpte till.